I tisdags var jag nervös inför tentan, hade ont i mitt huvud som jag slagit i, hade världens längsta håltimme och var trött efter många nätter med få timmars sömn. Men, på något sätt, sitter jag ändå och skrattar så att huvudet värker ännu mer, och tårarna rinner. Jag hade problem att stanna kvar på stolen. Det var liksom skrattattack i klass med gymnasiet, de där knäppa tillfällena när man inte vet vad som är roligt riktigt, men den förlösande känslan att bara få skratta och njuta av det obehindrat var det bästa på veckor.