musikåret 2013.

Som något slags tradition har jag ju ändå gjort en musiksammanfattning av året som gått såhär i januari. Men, säg, det som varar för evigt. Dock tänker jag ge er den låt som jag enligt Spotify lyssnade på allra flest gånger under 2013. Jag presenterar stolt (nåja) för er N'Sync & Phil Collins - Trashin' The Camp.

Japp. Ett soundtrack från Tarzan. En mogen tjej med smak för finkultur har ni här!


söndag och snö.

 
Med ett ansiktsuttryck a la Sofia 12 år, pyjamas och en hårkalufs som inte besökt en frisör sen i juli (och som verkligen är i behov av det) sitter jag här och tittar ut på snön utanför med någon blandning av förtjusning och avsmak. Det är bra att det snöar. Det gör det trevligt att sitta inne och titta ut, och med ett lite större fokus än vanligt rikta blicken mot rättsfallen och paragraferna jag ska ha bekantat mig med ordentligt innan fredagens hemtenta. Så det är ju kanon. Kaffe i ena handen, scrollpekfingret som smidigt manövrerar mig igenom den 80 sidor långa pdf-filen. 
 
Men alltså. Snön. Jag orkar inte. Jag ska ut på joggingrunda i eftermiddag. Det krävs för att diafragman ska bli bra, det krävs för att O-ringen i sommar fortfarande ska vara möjligt. Och då är ju snön något besvärlig. Kan en ju minst sagt säga. Får väl dra på mig dubbarna under skorna och halka iväg sen ändå, med fem minusgrader bitandes i kinderna. Härrrrligt.
 
Ger er en slags bonusbild. Motionerande huvudperson. Hurtigheten är slående. 
 

RSS 2.0