Som utlovat kommer ett inlägg om revbensföljetongen. Kanske totalt ointressant, men som lite livsdokumentation borde det trots allt plats i min blogg. Som handlar om mig, och enbart mig. 

 

28 augusti 2012

Jag ramlar på mitt cykelstyre under cykeltur hem från Sofie. Känner att jag slår i revbenen men skäms mest så hastar därifrån.

 

29 augusti 2012

Har apont. Kan inte sitta ordentligt. Märker också att bröstkorgen är assymmetrisk, med en stor grop där jag slog i styret. Ringer Sjukvårdsupplysningen som rekommenderar mig att uppsöka akuten. Klockan är då 21 och jag drar med min snälla bror till akuten. På cykel. Det anses av många vara bland det sjukaste jag gjort, cyklat till akuten. Vadå vad skulle jag gjort? Gått 2 km? Nejnej cykla på bara. Får i alla fall efter 3 timmar i väntrummet träffa en läkare som fastställer att jag inte har några inre blödningar men en förmodad spricka i ett eller flera revben. Får citodon utskrivet och går på narkotikaklassat preparat i 10 dagar. Mådde illa av det, är ingen van knarkare. Måste öva mer nästa gång.

 

Oktober 2012 

Den vardagliga smärtan börjar försvinna, men vid fysisk ansträning gör det fortfarande ont.

 

November 2012

Efter ett nytt läkarbesök blir min bröstkorg och mina lungor röntgade. Inget avvikande ses, så "vila du så blir det nog bättre". 

 

Februari 2013

Nytt läkarbesök då smärtan vid fysisk ansträngning (främst kondition) fortfarande är kvar. Skickas till en sjukgymnast som var specialist på detta. Inget hittas. Råds till att vänta och se.

 

Maj 2013

Kontaktar läkaren för mer hjälp med smärtan. Föreslår CT/datortomografi/skiktröntgen/kärt barn har många namn. Får rådet att "ha lite is i magen och komma tillbaka om det blir långvarigt". 

 

September 2013

Besöker läkaren, som inser att nu är det dags att ta till tunga artelleriet. Får äntligen tid för CT/datortomografi/skiktröntgen/kärt barn har många namn.

 

Så, om två veckor är det dags att reda ut detta! Håll tummarna för mig.