sanningen är.

Var ute och joggade och sprang intervaller i morse. Inget långt pass, men varje minut var bättre än inget. Har fortfarande ont i revbenet, det gnager och skaver. Kanske krampar. Men det fina var att resten av kroppen reagerade så bra. Man får kämpa med de förutsättningarna som finns.

Ska fortsätta göra lite armhävningar. Armhävningsklubben har peppat mig mer än någonsin till att bli stark. Rekordet lyder 28, och nu är siktet inställt på 30.

Jag slapp undan snön i morse under joggandet - den faller ju mest jämt här i Linköping. Nederbördens stad. Våren inväntas med stor förväntan - skinnjacka och tygskor vill invigas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0