Ja, jag är vid liv, men nej, det är inte med stor marginal. I lördags var jag och tittade på när andra människor blev trötta. Sen "sov" jag i tält med Magnus, Jens, Stina och Simon. Det var så äckligt klibbigt, I tell you. Fick väl tre timmars sömn i alla fall. Vid 03 gick jag och Jens upp och mötte Pernilla som bodde i granntältet för frukost. Vid femtiden på morgonen sprang jag mina tre kilometer och sen kämpade jag för att vara vaken resten av dagen. Men bra hade vi det! Toppengrej det där.

När jag väl kom hem till Alvesta fick jag i mig lite mat och sen däckade jag vid 15 och sov till 23. Då var det nämligen dags att dra till jobbet, så 00-05.30 (ja, jobba över en halvtimme var precis vad jag kände för) var jag vaken på jobbet igen. Sov fyra timmar när jag kom hem, och nu är jag vaken igen. Min dygnsrytm blev så rubbad att den är normal igen. Du milde. Vill dock aldrig göra såhär igen, det var inget kul alls inatt.

Nu kopplar jag av med en tidning och bloggar, det blir alltid massa att läsa ikapp även om man bara varit borta två dygn. Lite senare ska jag iväg och handla god mat för mammas pengar. Jag övar på att bo ensam.